måndag 18 februari 2013

EGOTRIPP

På telefon med Andreas.

- Har du kollat på kalas-inlägget?
- Ja.
- Var det nåt du störde dig på?
- Näe...
- Okej. 
- ...det framgick i och för sig inte hur mycket jag faktiskt jobbade med att sy och fixa tygbladen.


(Andreas sydde fast kantband runt sju stora tygblad som vi klippt ut. Kantbanden använde han sedan som "kanaler" att trä ståltråd genom, för att kunna forma bladen)


- Jag vet. Jag skrev inget om det, för på bilderna förstår man inte hur många timmar det ligger bakom dem. 
- Nä nä...
- Tygbladen var en dålig idé. Insåg jag i efterhand. Att du lade ner så många timmar på dem i relation till det lilla de gjorde för själva djungelkänslan. 
- Ja ja skitsamma...


- ...men Helena, no offence, men din blogg är så djävla tråkig. 
- Ja..
- Nu när du inte skriver om nåt annat än barn.
- Jag vet. Det är tråkigt. Nino har tagit den tiden. Det går jämt ut. Barn eller blogg. Nu har jag bara tid att använda den som det var tänkt som från början. Som redovisning för Pia & Lars. 
- Ja, men den är i alla fall sjukt ointressant. Som nu. Du vill ju bara visa hur duktig du är på att pyssla och fixa fina kalas.
- Ja...så kan man se det. Det är väl inte helt taget ur luften antar jag. Vi hörs imorgon.
- Ja.
- Ska jag ändra i inlägget så det framgår hur mycket du faktiskt hjälpte till?
- Nej nej, gör inte det. Hejdå.
- Hejdå.

söndag 17 februari 2013

VÄLKOMMEN TILL DJUNGELN

Kära P&L

Här följer rapport från förra söndagens djungelkalas.


Lördagen var förberedelsedag. Köpte papper på material. Mest gröna.

Klippte ut blad på fri hand. Först med våg-sax. Sydde ihop dem. Gjorde inget om det blev slarvigt. Det är snårigt i djungeln.


Att sy i papper är roligt, enkelt, billigt, går snabbt och blir fint. Tillverkade blad-girlanger i olika former.


Det är enkelt att foga ihop bladen. Lyft pressarfoten, dra ut lite tråd och sy på nästa blad. 

(Man behöver alltså inte ens fästa tråden genom att sy fram och tillbaka som man måste göra i tyg).


Frances gjorde moln (djungel är slangord för regnskog). 


Klippte droppar som Andreas sydde ihop till långa regnstänk.


Ida gjorde grodtårta och klippte och limmade en stor pappers-djungel-apa.


 DAGEN EFTER VAR DET KALASDAGS... 

Vissa barn hade klätt ut sig till djur. Frances var djungel-isbjörn.


Ida var leopard. Och övervakare av godisleken. 

Lite godis placeras ut på bord. Ett barn går ut ur rummet. Övriga kommer överens om vilken godis som är "Den Rätta". 


Den som gått ut kommer tillbaka och försöker peka ut "rätt godis". Alla godisar fram till den rätta får ätas upp av "gissaren".


Efter tårta vad det "dans-stopp-leken". Alla ville inte dansa.

Vissa ville hellre gulla med barn. 





Andreas initierade viskleken. 


Den gick bra.


Tills någon plötsligt skrek att Andreas fisit. 


Andreas försvann under en barnhög. Men lyckades ta sig loss innan han kvävdes.


Sedan var det fiskedamm. Innan kalasets slut ville jag som vanligt ta ett gruppfoto. Alla ville inte vara med. 

Jag tvingade självklart ingen. Förutom Ida. Som kände sig lätt obekväm med min liggande golv-placering.


Barnen tappade direkt intresset för att vara framför kameran. Tog till djur-tricket. Som ledde till ap-gestikulationer.


Och tigrar.


Och elefanter.


Sedan kom jag inte på något mer djur. 

Efter två timmar var det dags att säga TACK & HEJDÅ.