Med facit i hand borde vi sågat till en längre staket-stolpe och fäst den både i "övervåningens golv" och i själva rummets tak.
(ugglan är fortfarande kvar på att-göra-listan)
Ett barns tyngd belastar inte stolpen. Det är när en vuxen tar tag i den för att häva sig upp, som den tenderar att svaja aningen olustigt.
Bygget är tänkt att vara idiotsäkert oavsett vikt eller ålder.
Hade således inget val än att köpta vinkeljärn och göra om. Ida träffade mitt i en träregel och behövde därför varken förborra eller plugga.
Tre stora skruvar. Sen satt den som sten i taket.
Skruvade loss gamla pinnen. Sedan tre skruvar in i den nya som Ida föredömligt målat.
När vi ändå bytte ut den till en längre passade vi på att välja en som även var tjockare.
Tjockleken / djupet gjorde dock att vi var tvungna att figursåga ut tre försänkningar för de horisontella staket-plankorna.
Före och efter:
Sjukt tråkigt att lägga timmar på något som knappt syns. Dock var det ett nödvändigt ont.
Eftersträvandet av uppväxtens inpräntade devis "gör man något gör man det ordentlig" är nu mentalt återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar