ÄNTLIGEN! - OM FORMGIVARNA AL & LENA EKLUND

Efter att jag för 12 år sedan hittade min första Lena & Al Eklund-pryl har jag googlat runt i hopp om att stilla min nyfikenhet på bakgrunden till de färgglada 70-tals före-målen. Alltid utan resultat.

 

För ett år sedan tog jag saken i egna händer. Skrev ett brev till Meja (artisten) och undrade om hon kunde hjälpa mig att komma i kontakt med Al, som jag visste var en släkting till henne. 

(Klicka här om du vill läsa brevet)

Meja mailade tillbaka. Jag började drömma om att fråga ut Al över en kaffe & bulle. 

Al visade sig dock vara en 76-årig västkustbo för trött för besök. Vi bestämde att jag skulle skicka frågor till Meja för vidarebefordring.

Häromdagen kom ett mail med svar i bifogat word-dokument. Julafton för en sån som jag.

Nedan följer något att läsa för dig som är lika förtjust i Lena och Al's alster som mig.

 VAD JAG LYCKATS TA REDA PÅ OM 

 AL OCH LENA EKLUND: 

Al Eklund föddes och växte upp i Gävle 1936. Han visste tidigt att han ville arbeta kreativt.

Han sökte till Beckmans Reklam och Designskola i Stockholm. En privat skola, grundad 1939 av Anders Beckman och Göta Trägårdh, vars syfte var att verka som ett fritt och kreativt alternativ till den statliga Konstfacksskolan.

Grundarna, liksom skolans lärare, var yrkesverksamma inom branschen. Anders Beckman var reklamtecknare och konstnär, Göta Trägårdh framgångsrik textilkonstnär.

Al blev antagen. Vid denna tid gick även Göta Trägårdhs dotter Lena på skolan, Al's blivande designpartner och sedermera även fru.

                     - Anders Beckman -

                     - Göta Trägårdh -

               - Modeskiss av Göta Trägårdh -

"Jag och Lena teamade ihop oss och Lenas mor, Göta Trägårdh, hjälpte oss in i branschen med sina kontakter. Vi var inriktade på att designa produkter som kunde sälja, så vi kunde börja tjäna lite stålar".

"Vi startade snart ett samarbete med STOBO, Stockholms Bomullsbinderi, beläget på Skeppsbron. Det var där vi designade våra första produkter. Tyger, kuddar, gardiner och barnkläder som bla kom att säljas på NK", berättar Al för Meja över telefon.

Lena och Al hade hört talas om en man i Danmark, en duktig producent vid namn Laurids Lønborg. Lenas bror bodde i Köpenhamn och letade reda på Laurids.

Planen var att försöka få till ett samarbete för att tillverka produkter i andra typer av material än tyg, som plast, plåt och papper.

          - Laurids Lønborg Logotyp -

"Vi kom i kontakt och beslutade att ses. Redan på första mötet fann vi varandra. Laurids var affärsmässigt driftig men kanske inte så konstnärlig. Alla som kände honom väl kallade honom Sunny".

"Sunny hade en hel del kontakter som vi kunde arbeta med. Han var skicklig och förhandlade över hela världen för att få fram rätt produkter".

Tillsammans med Sunny kom Lena och Al att ta fram en uppsjö av föremål under det sena 60-talet och tidiga 70-talet. Allt från burkar och termometrar till glasunderlägg och muggar. Föremål som inspirerat många av dagens verksamma formgivare.

"Produktionen och distributionen skedde 'en masse' vilket hade avgörande betydelse. När folk fick höra talas om de jättelika långtradarna med produkter från Ryssland, Finland och Japan blev det ett speciellt snack runt det hela. Snart fanns våra produkter att köpa i alla större, välsorterade butiker", förklarar Al.

Efter en tid ville Laurids fokusera produktionen på plast, vilket inte var Lena och Al's första hands val.

"Ibland gjorde han som vi sa, ibland inte. Vissa gånger hade han redan investerat i ett material och då fick vi helt enkelt köra på det. Tyvärr gick Laurids bort alldeles för tidigt..."

Under 70-talet bodde och verkade Lena och Al under en period i New York. Där tillverkade de mönster till tyger och tapeter samt jobbade med egna konstprojekt.

      - Omslag av Al Eklund till "Bröllopsboken" 1970 -

                 - Bröllopsbokens baksida -

Under 80 och 90-talet arbetade Al i huvudsak som AD på egen byrå med både svenska och internationella kunder. Parallellt med formgivningen har han alltid målat och ägnat sig åt konst i olika uttryck och media.

2007 gick Lena Trägårdh bort, 72 år gammal.

     - Al Eklund - Copyright © 2012 Sevensistersnetwork

(Här vill jag avsluta med en bild på Lena och Al från då det begav sig. Meja ska försöka få fram en)

Copyright © 2012 Helena Viale

...OCH 2013 ÅRS GRAMMIS GÅR TILL?

1970 vann Barbro Lindgren och Jojje Wadenius en Grammis för barnskivan Goda' Goda'.

2010 fick Mathias (och hans bror och alla andra som var med på skivan) en Grammis för "Meningen med livet".

Jag vågar inte gissa hur många barnskivor som ges ut i Sverige per år. Men konkurrensen kan nog inte beskrivas som mördande. 

Dock är det roligt att Mathias nu har chans att ta hem en till. 

Denna gång för senaste skivan "Med Bröderna Lindgren i tiden" (deras tredje skiva som gått oförtjänt obemärkt förbi).

Då skulle dessa två ha två barnskivegrammisar var.

(Barbro fick sin andra 1991 för "Lilla ungen min" tillsammans med Georg Riedel)

DET VORE SKOJ!

PÅ TVÄREN

Randigt är fint. Tvärrandigt är av någon anledning mycket finare.

Under Model 70 åren började jag köpa gamla tidningar tryckta mellan 1968 och 1975. 

Jag klippte ut de bilder som var fina eller roliga. Stoppade dem i plastfickor och satte i pärmar sorterat på innehåll.

Nu har jag ett eget mini 70-tals arkiv. Med bilder som inte finns att hitta någon annanstans. 

Några randiga ur samlingen:

Det är svårt att hitta snedrandiga 70-tals tyger.

Jag lyckades dock komma över ett par mycket fina på Tradera (för 31 spänn...!).

I stället för att köpa tvättlina och sy en enkel kanal beslutade vi alltså att lägga våra sista 600 kr (!) på riktiga gardin-grejjer från Hemtex.

Eftersom jag är patologisk perfektionist var jag tvungen att sy små korta streck rött och vitt för sig.



Så att det inte blev fula röda (eller vita) tråd-ränder tvärs över hela tyget. Det tog en dj*vla tid. Men det var det värt.

Nästa steg - såga till gardinstång (med liten metallsåg).

Sedan förborra och skruva upp skena.

Efter det fick Frasse fästa alla små plastdelar i den fastsydda special-tyg-kanalen och trä upp gardinerna på skenan.

Sedan klart!

HÅRIGA FAMILJEN

Hej P&L - Det var länge sedan!

Många föräldrar har poängterat att jag bör njuta av den första tiden med mitt barn. För den går så fort och kommer aldrig tillbaka. 

Kanske kommer jag ångra mig, men jag är glad att de första sex månaderna är över.

Sedan dess börjar det likna något.

Bravis verkar vara en bekymmerslös glad & festlig prick. Så för mig skulle han gärna få vara åtta månader ett år till. 

Han misstas ofta för att vara över ett år. 

Kan det bero på att han ser så intelligent ut?

   (Skoja bara. Här ovan Frasse, Lilleman & Bolibompa)

Tror det har att göra med det för åldern massiva håret. 

Jag tycker han har fint hår. 

Ibland funderar jag dock på hur han skulle se ut med mer normal hårmängd. Då skulle folk förmodligen inte tycka det var lika konstigt att han precis lärt sig sitta.

Hur som helst. Förutom att vi mår bra vill jag även tala om att vi igår gjorde slut på budgeten som ni generöst bidragit med.

Sista slantarna gick till väggfärger och draperi-upphängnings-material. 

Vi har satt en deadline till den 25 februari. Då firar bygget 2 år (!) och Frances 6 år.

(Ps. Frances är inte längre svartsjuk på sin kusin. En väldig lättnad då jag, sedan han kom ut, har brottats med ständigt dåligt samvete för min plötsligt mer än halverade tid med Frances).