TILLRÄTTAVISAD AV EN FYRAÅRING

En morgon i mars. Frances har sovit över. Jag ligger i soffan. Iklädd morgonrock och läser tidningen. Mathias ligger också i soffan i morgonrock. Fast på andra sidan (soffan är rymlig). Frasse sitter på golvet och ritar.

Hon sneglar åt mitt håll. Snart står hon vid soffan med bekymrad min. Tittar nära på mina nakna smalben. Det stör min läsning.

- Vad gör du..?

- ....jag gillar inte ditt hår på benen. 

- ...va?

- Jag gillar inte ditt hår. Det är äckligt. 

- Varför säger du så? Det var taskigt, det är inte äckligt.

- Jo, jag tycker inte du ska ha dom där.

(Håller på att få spader av hennes kommentar men försöker hålla mig lugn)

- Vad menar du? Vad har du fått det ifrån? Gå och undersök Mathias ben. Dom är tusen gånger hårigare. (Pekar på Mathias. Frances går och tittar ingående på Mathias ben. Han ser besvärad ut).

- Varför säger du inte till honom istället?
(Frances drar på svaret)

- .... du ska inte ha dina ändå tycker inte jag.

- Nu ignorerade du min fråga. Är det för att jag är tjej?
- Tjejer har inte såna hår där.
- Frances, lyssna på mig noga nu. Jag ska berätta något som du uppenbarligen inte har förstått ännu:



- ALLA tjejer har hår på benen. Jag förstår att det är svårt för dig att fatta eftersom du förmodligen aldrig sett det. Förutom på mig. Och kanske Bella. Men det växer hår på alla tjejers ben.
På andra ställen också för den delen. Det är egentligen inte alls konstigare än att killar har hår på benen och under armarna. Förstår du det?

- Mamma har INTE såna hår! (nu arg och konfunderad)

- Näe, men tänk på att hon är i princip vithårig och dessutom tunnhårig. Plus att jag antar att hon rakar benen och att det är därför du inte ser något hår. 

- Men dom är faktiskt såhär ljusa du vet (Frances klappar sig på huvudet).

- My God Frances. Din pappa har en jätte-kalufs. Snart kommer du få hans italienska lurv-ben.

- ...men...men, jag vill inte ha lurvis-ben...!
(skräck i blicken)

- Förlåt, jag skoja bara. Du kommer inte få det. Men jag gillar inte att du pratar illa om mina helt naturliga hår. Okej?

- Jag vill inte prata med dig mera.  

Hon går tillbaka till pennorna och papperna. Jag läser vidare. Nu mer ofokuserad och störd över att en 4-åring lyckats ge mig komplex för att jag inte hunnit ta bort min vinterpäls.  

Frances kommer fram med en teckning. Påstår att det föreställer mig: