Det är ett problem för mig. Att jag inte kan hålla mig kort. De flesta i min omgivning avbryter inte när jag ska berätta något.
Förmodligen inte för att det alltid är så spännande att lyssna på mig. Antagligen mest för att det anses som otrevligt eller ouppfostrat.
Det är annorlunda med min familj. I helgen var jag, mina syskon och Frances hos våra föräldrar.
Vid elvakaffet började jag berätta något. I mitt huvud, spännande och intressant som vanligt. Bella hetsade mig relativt omgående med ett uttråkat "snälla, kom till saken någon gång...". Pappa med "håll dig kort annars orkar jag inte höra klart".
De två kommentarerna tillsammans gjorde att jag tappade lusten, och höll istället tyst. Hade tänkt hålla käften hela helgen som markering mot deras förtryck.
Det höll 10 minuter utan att någon ens märkte min tysta demonstration.
När jag hade Model 70 lät jag tillverka fyra lampskärmar av ett oanvänt John Blund-tyg från 70-talet. De var lättsålda.
Jag har dock aldrig förstått charmen med östtysken John. Speciellt inte sedan jag insåg att hans skägg ser ut som överkokt pasta.
Wikipedia: (och nej, jag skojar inte)
"John Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar".
You scare me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar