måndag 28 februari 2011

IBLAND KÄNNER MAN INTE FÖR ATT GÅ PÅ KALAS

Jesus. Jag ligger efter en hel vecka på bloggen. Som tur är har det inte hänt så väldigt mycket sista dagarna.

Förra söndagen fikade vi mitt i Sofo. Vi smälter in där. När vi skulle hem och jobba påminner Andreas Ida att Frances ska på Ossians kalas om 10 minuter.
Ida är inte på socialiserings-humör. Som en vuxen skärper hon sig och går dit. Frances vill alltid gå på kalas. 

Det är jobbigt när man har bråttom och barnet vägrar klä på sig.



Det är jobbigt när man måste gå på kalas fast man är trött och osocial. Det är också skoj när man kommer hem från kalaset, och det visar sig att man haft det jättetrevligt. (Som när Ida kom hem från Ossians kalas).



Jag har nycklar och går själv till Bondegatan och jobbar. Det var skoj. Hade TV:n på i bakgrunden. Det var skidor. Mycket trivsamt.


Spackla, slipa, måla. Spacka, slipa, måla.



Provade att lägga dit madrassen. Den passar perfekt. Eftersom vi satt fast en kantlist på tre centimeter kan den inte åka omkring.


På avstånd ser rummet ut som innan.  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar