måndag 7 februari 2011

Bygg-resume: Torsdag

Tisdag kväll. Telefonsamtal med Annelie från Sundsvall. Säljaren av hurtsarna. Vi har pratat och mailat och textat varandra under några dagar. Annelie vet om bloggen. (Någon som är förvånad?). Hon pratar med bred Väster-norrländsk dialekt.

- Hej Annelie, det är Helena, hurts-Helena.
- Nämän häj Helena! (med betoning på och med utdraget andra "e", "Heleeena")
- Jo vet du, jag tror vi måste skicka hurtsarna med Bussgods ändå.
- Nämän, menar du det?!
- Ja. Det känns angeläget att de kommer hit så fort det går.
- Jamän, det känns förargligt när frakten kostar sex gånger mer än skåpen?
- Jo, jag vet. Men OM det är okej för dig att packa och skjutsa dem till Bussgods terminal, vill jag gärna att vi gör så ändå. Känner att vi måste ha dem till vårt bygge så fort det går.
- Känns snopet, men om du verkligen vill så gör vi så.
- Ja men vet du, även om mamman till barnet som ska ha hurtsarna är en fattig reklam-student, så är det faktiskt mormor och morfar som betalar. De har råd.
- Jaha, så dä drabbar ingen fattig då! (Skratt)
- Näe, precis! Jag sätter in hundra kronor extra till dig för besväret att paketera och åka med dem till Bussgods. Annars blir det bara 100 kronor till dig.
- Nämän nu får du ge dig. Inte ska ni betala hundra kronor extra också! Behåll dom hundra kronorna och se dom som en födelsedagspresent från mig till lillflickan.
- Ah meh! Du är för gullig. Kanske den gulligaste säljaren jag stött på under mitt 10-åriga Blocket-liv faktiskt. En snabb fråga. Jag ska nämna hurtsarna på bloggen. Det vore skoj att ha med en bild på dig. Men jag fattar om du INTE vill. Jag hade definitivt sagt nej om jag vore du. Hatar när folk lägger upp bilder på mig på nätet. Bara kul om jag är snygg på dem. Jag är lite fåfäng.
- Jaha, näe, det går int, de kan jag int' mä, däremot kan du få en bild på min lill-flicka. Hon hade hurtsarna i sitt rum när hon var liten. Nu är hon 16 och ska flytta ner i källar'n. Som en egen liten lägenhet. Nästan 27 kvm ska hon inreda alldeles själv. Och mamma får int' va mä å tycka till, för hon har så dålig smak, Haha! Ja gillar tunga ekmöbler, inga divansoffor här inte!
Men dä ä tur att vi har så olika smak och tycke, hur skulle det annars se ut? Hur som helst, ja paketerar hurtsarna ikväll och skickar dem imorron. 
- Annelie, du är en klippa. TACK!


(Eftersom jag är nojjig att trampa någon på tårna mailade jag konversationen ovan till Annelie innan jag lade upp den. Fick snart ett mail tillbaka. Bokstavligen såhär: "Lägg ut vårt samtal du, fast int tyck ja att ja prata så brett! Haha! Kram Annelie"

Trodde det skulle ta 3-4 dagar. På torsdag förmiddag får jag ett sms. Bussgods skriver att de finns att hämta på lagret i Västberga. 

Får låna chefens Audi och lov att åka och hämta hurtsarna på arbetstid. Mittemot Bussgods ligger av en slump proffs-färghandeln Caparol. Går in och språkar med ett färgproffs. Har med ett av Idas urtvättade 70-tals örngott som referens. Han funderar länge och väljer sedan ut en blå. Jag är skeptisk. Han säger att han vet vad han gör.




Hahaha! Jag är så glad att hurtsarna kom!


Och att färgkillen visste vad han gjorde. Är det inte en ovanligt fin blå?



Köpte tunn plywood på butiken Material på Östgötagatan. Det är Wirströms egna special-hobby affär. Om ni har missat den ska ni gå dit. Där finns allt man behöver. Går INTE att jämföra med Panduro. Panduro blir ap-tråkigt i jämförelse. (Bara fula pärlor, måla-själv-tomtar och hiskeliga scrap-booking saker). 
Bella målade plywooden vit. Ska spikas upp som "tak" över sängen. Kommer samtidigt gömma alla reglar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar