NU SKA DET BLI ANDRA BULLAR!

Ida Jagerfelt (en Berghs-studerande 30-årig blivande copywriter och mamma till min 4-åriga brorsdotter Frances) ringer på nyårsdagen och vill ta en kaffe. WTF? tänker jag. Ida ringer aldrig och vill "fika". Något är skumt. Vi ses och hon säger att hon inte trivs hemma.
Eftersom hon är ett läshuvud och förmodligen den minst praktiska människa jag känner, vet jag att hon inte har kommit i ordning i sin nya lägenhet, fast det var ett halvår sedan hon flyttade från min bror.

Jag bestämmer att det är dags att ta itu med Bondegatan. Det finns bara ett problem. Ida har inga pengar. Ett studielån på 9.000 i månaden täcker inte upp för en vuxen, ett barn och mina nya planer. 

Vi behöver en finansiär eller kanske ska jag säga riskkapitalist. Med Idas tillåtelse ringer jag upp hennes pappa Lars och frågar om han kan tänkta sig att investera i vårt nya projekt? Jag poängterar att det kommer höja värdet på bostadsrätten (som Lars och hans fru Pia köpt åt Ida & Fralle).

Han låter diplomatiskt intresserad men aningen skeptisk. Vi bestämmer att jag ska göra en skiss och ett kostnadsförslag, varefter han antingen kommer godkänna eller avslå min ansökan.

Efter tre dagar är jag klar och mailar över en sju-sidig PDF med skisser och budgetuppskattning. Den utförliga presentation får förväntad effekt. För att de inte ska oroa sig att pengarna ska gå till resturangbesök och kläder istället för färg och brädor lovar jag att regelbundet status-uppdatera mina finansiärer. 

Min första tanke är att maila dem allt efter som vi gör framsteg, men jag inser snart att det kommer vara enklare att lägga upp en blogg. Så jag lägger upp en blogg.

Jag har aldrig haft en blogg (inte ens Facebook) så jag har ingen aning om hur denna kommer att bli, vad vi ska skriva och vilka bilder vi kommer lägga upp. 

Det enda jag med säkerhet vet just nu är att jag vaknade imorse och tänkte att nu ska här bli andra bullar...